Hejdå, London

Om ett par timmar så går mitt flyg tillbaka till Sverige. London är en hård älskare som jag kunde ha fått mycket mer av, men omständigheter jag inte kunde rå över gjorde att jag valt att återvända till Stockholm.

Har varit utomlands i två år nu, ska bli väldigt intressant att "komma hem". Får se om jag lyckas hålla bloggandet vid liv.

Jag har f.ö. lyckats ändra namnet på bloggen av misstag, så det är nog ingen som läser det här...

November rain

London Underground

Eftersom jag har fått denna låt på hjärnan, så är det nu eran tur! Och så glömde jag spela den för Lina när hon var här, så here you are, hon. Näe, jag kan inte vänta med att spela den för dig tills på tisdag!

Notera att denna låt nästan kvalificerar sig som en schalger. Catchy och med tonartsbyte på slutet!

Inbrott

Idag när jag satte nyckeln i låset på min ytterdörr så gick dörren upp utan att jag hann vrida om nyckeln. Aningens häpen bad jag personen i mobilluren att ringa upp senare, gick in och såg dörrens lås ligga prydligt undanstoppad på skohyllan. Katten kom springande och såg helt hispig ut, och det smittade snabbt av sig.

Jag fick syn på sängen från hallen - där låg det mesta av innehållet från våra nattygsbordslådor utspritt, och massor av saker och lådor var utdragna och vända upp-och-ner lite här och var. "Faaan, datorn!" Sprang ut i vardagsrummet, och kunde lättad konstatera att datorn stod där den skulle, och teven likaså.

Kort sagt - nån hade letat igenom lägenheten efter dyrbarheter i stoppa-ner-i-väskan-format. Klantarslen hade lämnat kvar kreditkort och checkhäften, men när Henrik kom hem så konstaterade han vad jag missat i mitt chocktillstånd; att laptopen, den bärbara DVD-spelaren och den sprillans nya DVD-spelaren (fortfarande i sin kartong, inhandlad häromdan, suck) var puts väck. Dessutom var ett par guldsmycken jag fått av mina föräldrar borta, och det är vad jag sörjer mest.

Jag ringde efter polisen, och de anlände på tio minuter. Först dök två konstaplar upp. Den ena tog min redogörelse medan den andra undersökte trapphuset för att se hur de tagit sig in. Det visade sig att de brutit sig in genom en nödutgång på baksidan av huset. I hallen stötte de på grannarna som också haft inbrott, men de stoltserade med att de inte blivit av med något.

En tjugo minuter senare dök en brottsplatstekniker upp för att damma efter fingeravtryck och fotavtryck, samt knäppa lite bilder. Jag säger bara wow. När jag ringde polisen så var det mest för att jag ville uppmärksamma dom på att detta sker i mitt kvarter, jag hade inte en tanke på att de skulle göra en sådan grundlig undersökning. Tyvärr visade det sig att tjuven haft handskar på sig, men det kändes ändå bra att de gjorde vad de kunde.

Tyvärr vart det inte lika spännande som C.S.I, då hade jag åtminstone haft lite valuta för pengarna. Nu har jag svarta märken på varenda låda och dörr i lägenheten, och ytterdörren behöver fortfarande ett nytt lås.

Jävla skit, helt enkelt. Men fasen vad City of London Police imponerade stort på mig idag. Och lite skrattar jag åt tjuvarna som nu får dras med det gamla åbäket till laptopen som dessutom har svenskt tangentbord. Vart det verkligen mödan värt, kära bovar?

Varför jag bloggar sällan just nu

Lördag
Jobba sex timmar eftersom ingen kunde ta det shiftet, och dessutom göra inventering. Hem och mata in inventeringssiffrorna i datorn, sitta med pannan i djupa veck över stora varianser, sen iväg till Henriks svägerskas födelsedagsfest. Hem sent i taxi med chaffis som precis firat 40 årsjubileum med sin fru, som han dessutom känt sedan de var nio år unga, och som grädde på moset har sin dotter gift sig med deras kompisar från barndomen. Tindra med ögonen och njuta lite av fyrverkerier hela vägen hem (remember, remember the fifth of November!).

Söndag
Vakna med skallebank efter lite för mycket champagne dagen innan. Prata med chefen på telefon om inventeringsproblemen, och tillbringa massa tid med att rätta till saker medan Henrik och hans kompisar spelar roliga spel bredvid. Inse att jag beställde bagels för stängda söndagen istället för måndagen, panikspringa till jobbet för att vara säker på att leveranskillarna insett att jag tagit fel på datum. Pusta ut när så var fallet. Tröstäta thaimat. Summera arbetsveckan till cirkus 55-60 timmar.

Måndag
Vakna upp med skrap i halsen - förkylningen jag tryckt tillbaka i flera veckor försöker göra sig påmind. Iväg halv åtta till jobbet för att fixa och leverera cateringbeställning. Tillbaka till butiken. Inse att jag glömt beställa grönsaker, iväg till annan butik för att låna. Tillbaka till butiken. Frukostrush. Gå till banken. Komma tillbaka till butiken och få en sista-sekunden-catering-beställning, stressa som en idiot för att ro den iland i tid. Leverera. Tillbaka till butiken. Lunchrush. Få slut på växel, iväg till posten. Tillbaka till butiken. Jobba över för att kvällsshiftskillen är sen. Skälla lite på honom för att han gått tidigt från jobbet varenda dag förra veckan utan att meddela mig. Hem vid sju. Äta pasta. Kollapsa i sängen.

Tisdag
Återigen vakna upp med förkylning. Trycka ner den i skorna igen, göra mental anteckning om att nån dag se till att få ett nobelpris för upptäckten att ren pur vilja är världens bästa medicin. Börja jobbet åtta. Beta av frukostrush och pappersarbete. Inte hinna med banken eftersom fler kunder än normalt envisas med att dyka upp. Lunchrush - var-fasen-kommer-allt-folk-från-plötsligt!? Nästan få slut på bagels. Springa till annan butik för att låna. Tillbaka till butiken. Studsa vidare tio i tre till kaffe-träning klockan tre, ta taxi för att hinna i tid. Stå i två timmar (istället för de utlovade 30 min) och se på när en kaffe-expert lär mig saker jag redan vet om att göra Cappucinos och Lattes och försöka se intresserad ut eftersom en HR-tjej från huvudkontoret är med och ser på. Hoppa in på första bästa postkontor för att göra dagens bankning av gårdagens kassa. Hej halvtimmes kö! Hamna i kassan med den enda jävla människan i universum som har som tvångstanke att lägga alla sedlar med drottingens nuna uppåt. Fynda en dvd-spelare. Få panik-telefonsamtal från min andra butik om att vi fått tokstor cateringorder i morgon. Ta mig till första butiken för att hämta saker som behövs. Ringa runt för att få in ett par extra händer till morgondagens nya syssla. Göra färdigt dagens pappersarbete medan jag ändå är där. Få tillräckligt med mjölksyra i armarna för att räcka åt ett helt fotbollslag medan jag kånkar över grejerna till andra butiken. Hem. Skriva av mig. Och nu - snutta kudde!

The Lion King

Igår såg jag musikalen "The Lion King" tillsammans med Henrik, hans syster och två tokunderbara systerdöttrar som spenderat sitt höstlov i London. Jag kan filmen Lejonkungen utan och innan, eftersom den rullade på repeat i kafeterian på mitt högstadium. (Märk väl att högstadietiden är tre år.)

Nåväl. Det var ganska svårt att försöka bestämma sig för vilken musikal vi skulle gå på, eftersom töserna är 10 resp. 12 år gamla och inte helt lätt hänger med i engelskt tal utan subtitles. Jag har länge velat se STOMP (snälla nån, kom hit och släpa med mig så det blir av!) och jag älskade The Phantom of the Opera, och det finns ju som bekant en hel uppsjö av musikaler att välja på här i stan.

Lejonkungen har fått väldigt bra recensioner, och varenda unge har ju sett filmen vilket gör att tal blir någolunda sekundärt. Teatern var fullsmockad med barn, troligen var många av dom dessutom av icke-engelskspråkiga turister, och följdaktligen var det en hel del viskande i salongen under kvällen när barnen ville veta vad det var de vuxna fnissade åt.

Jag höll på att börja tokgrina vid inledningsscenen, den var otroligt maffig och jag slängdes huvudstupa in i wow-upplevelsen. Resten av musikalen var inte lika maffig, men nästan, och det var jag inte ensam och att tycka - tummen upp från hela vårat sällskap!

Alla skådisar gjorde finfina prestationer, men kvällens bästa skådis var dock helt klart kvinnan som gjorde en lysande Rakiti. Ni vet, den tokiga babianen! Hon pratade dessutom det där tuffa klickande afrikanska språket.

Dräkterna var fantasifulla, även om det innebär att det lämnades lite väl mycket utrymme för min fantasi att frodas på. Titta på den här bilden, t.ex:

Vad ser ni? En gepard och två giraffer va? Vad jag ser är en karl som ofredar en geparddräkt och två statister som kommer ha sjuk träningsvärk resten av sin karriär. Gepardstatisten ska dock ha en eloge för sin förmåga att totalt gå in i rollen som smidigt kattdjur - han rörde sig precis som en reinkarnerad kisse som råkat hamna i en människa med en gepardkostym fastspänd på skrevet skulle ha gjort.

Ny årstid, ny design

Sedan jag såg bilden som nu pryder blogghuvudet så har jag velat använda den till bloggen. Said and done! Är kanske lite tveksam till att ha rosa färgtema, men blått - vilket utifrån bildens färger blir det självklara alternativet - känns lite väl fruset just nu. Kanske ändrar jag mig.

Vad tycks?

Drama Queen

Om det inte är en kund som ställer till med skådespel på jobbet, så kan man lita på att en anställd gör det.

I fredags pratade jag med en av tjejerna - S - på jobbet om att jag borde gå till tandläkaren för att en gång för alla göra något åt mina visdomständer. Jahaa, tyckte hon, gör dom ont? Nja, inte så fasligt, tyckte jag. Jo, hon håller nog också på att få en visdomstand, sa hon.

I måndags fick jag ett sms från henne som löd "Jag har ont i visdomstanden och kan inte komma, går till doktorn imorgon för att få smärtstillande". Jaja, en dag med underbemanning går väl an, även om det lät som att hon drog en rövare. Jag svarade att hon kunde höra av sig när hon varit hos doktorn så jag visste hur det blir resten av veckan.

Ringde hon? Nä. Men jag ringde henne. Hann bara säga "Hej det är Cindy" innan hon började stortjuta i luren - "Buuhuhääääääää snyft snyft, det gör så oooont! Men jag kommer om jag måste, buääääää". Eftersom en av mina deltidare sagt att hon behövde fler timmar denna vecka, så sa jag åt henne att stanna hemma resten av veckan om hon ville. Vips! så slutade hon gråta. Fantastiskt.

Ska bli intressant att se om hon dyker upp på måndag, och ännu mer intressant när jag frågar efter ett intyg från läkaren hon hävdat att hon varit hos. Antingen tar hon mig för en idiot, eller så har hon blivit magiskt smittad av min tandvärk.

Hej vinter!

Nä fy faaan vad kallt det blivit helt plötsligt! Igår morse var det fortfarande bara lite höstigt, och jag cyklade glatt till jobbet. På kvällen åt jag middag med Henriks syster + barn som är i London denna vecka, och höll på att frysa rumpan av mig på väg hem.

Imorse var det ännu värre, och nu är det verkligen isande kallt ute. Verkar som att Moder Natur snabbspolade förbi hösten och slängde London rätt in i vintern. Usch. Nu kommer gasräkningen att bli sådär dyr igen. Och min sprillans nya cykel, tjaa, frågan är ju om det är värt att riskera frostskador i ansiktet för att ta den till jobbet?

Och butikerna har insett att det "bara" är en sisådär femtiofem dagar kvar till jul, och har slängt upp julpyntet. Förvisso så tycker jag att det är ganska mysigt med jul och ljus i mörkret, men jag får lite ågren av att det ska julstressas innan vi ens är inne i december.