Hejdå, London

Om ett par timmar så går mitt flyg tillbaka till Sverige. London är en hård älskare som jag kunde ha fått mycket mer av, men omständigheter jag inte kunde rå över gjorde att jag valt att återvända till Stockholm.

Har varit utomlands i två år nu, ska bli väldigt intressant att "komma hem". Får se om jag lyckas hålla bloggandet vid liv.

Jag har f.ö. lyckats ändra namnet på bloggen av misstag, så det är nog ingen som läser det här...

November rain

London Underground

Eftersom jag har fått denna låt på hjärnan, så är det nu eran tur! Och så glömde jag spela den för Lina när hon var här, så here you are, hon. Näe, jag kan inte vänta med att spela den för dig tills på tisdag!

Notera att denna låt nästan kvalificerar sig som en schalger. Catchy och med tonartsbyte på slutet!

Inbrott

Idag när jag satte nyckeln i låset på min ytterdörr så gick dörren upp utan att jag hann vrida om nyckeln. Aningens häpen bad jag personen i mobilluren att ringa upp senare, gick in och såg dörrens lås ligga prydligt undanstoppad på skohyllan. Katten kom springande och såg helt hispig ut, och det smittade snabbt av sig.

Jag fick syn på sängen från hallen - där låg det mesta av innehållet från våra nattygsbordslådor utspritt, och massor av saker och lådor var utdragna och vända upp-och-ner lite här och var. "Faaan, datorn!" Sprang ut i vardagsrummet, och kunde lättad konstatera att datorn stod där den skulle, och teven likaså.

Kort sagt - nån hade letat igenom lägenheten efter dyrbarheter i stoppa-ner-i-väskan-format. Klantarslen hade lämnat kvar kreditkort och checkhäften, men när Henrik kom hem så konstaterade han vad jag missat i mitt chocktillstånd; att laptopen, den bärbara DVD-spelaren och den sprillans nya DVD-spelaren (fortfarande i sin kartong, inhandlad häromdan, suck) var puts väck. Dessutom var ett par guldsmycken jag fått av mina föräldrar borta, och det är vad jag sörjer mest.

Jag ringde efter polisen, och de anlände på tio minuter. Först dök två konstaplar upp. Den ena tog min redogörelse medan den andra undersökte trapphuset för att se hur de tagit sig in. Det visade sig att de brutit sig in genom en nödutgång på baksidan av huset. I hallen stötte de på grannarna som också haft inbrott, men de stoltserade med att de inte blivit av med något.

En tjugo minuter senare dök en brottsplatstekniker upp för att damma efter fingeravtryck och fotavtryck, samt knäppa lite bilder. Jag säger bara wow. När jag ringde polisen så var det mest för att jag ville uppmärksamma dom på att detta sker i mitt kvarter, jag hade inte en tanke på att de skulle göra en sådan grundlig undersökning. Tyvärr visade det sig att tjuven haft handskar på sig, men det kändes ändå bra att de gjorde vad de kunde.

Tyvärr vart det inte lika spännande som C.S.I, då hade jag åtminstone haft lite valuta för pengarna. Nu har jag svarta märken på varenda låda och dörr i lägenheten, och ytterdörren behöver fortfarande ett nytt lås.

Jävla skit, helt enkelt. Men fasen vad City of London Police imponerade stort på mig idag. Och lite skrattar jag åt tjuvarna som nu får dras med det gamla åbäket till laptopen som dessutom har svenskt tangentbord. Vart det verkligen mödan värt, kära bovar?

Varför jag bloggar sällan just nu

Lördag
Jobba sex timmar eftersom ingen kunde ta det shiftet, och dessutom göra inventering. Hem och mata in inventeringssiffrorna i datorn, sitta med pannan i djupa veck över stora varianser, sen iväg till Henriks svägerskas födelsedagsfest. Hem sent i taxi med chaffis som precis firat 40 årsjubileum med sin fru, som han dessutom känt sedan de var nio år unga, och som grädde på moset har sin dotter gift sig med deras kompisar från barndomen. Tindra med ögonen och njuta lite av fyrverkerier hela vägen hem (remember, remember the fifth of November!).

Söndag
Vakna med skallebank efter lite för mycket champagne dagen innan. Prata med chefen på telefon om inventeringsproblemen, och tillbringa massa tid med att rätta till saker medan Henrik och hans kompisar spelar roliga spel bredvid. Inse att jag beställde bagels för stängda söndagen istället för måndagen, panikspringa till jobbet för att vara säker på att leveranskillarna insett att jag tagit fel på datum. Pusta ut när så var fallet. Tröstäta thaimat. Summera arbetsveckan till cirkus 55-60 timmar.

Måndag
Vakna upp med skrap i halsen - förkylningen jag tryckt tillbaka i flera veckor försöker göra sig påmind. Iväg halv åtta till jobbet för att fixa och leverera cateringbeställning. Tillbaka till butiken. Inse att jag glömt beställa grönsaker, iväg till annan butik för att låna. Tillbaka till butiken. Frukostrush. Gå till banken. Komma tillbaka till butiken och få en sista-sekunden-catering-beställning, stressa som en idiot för att ro den iland i tid. Leverera. Tillbaka till butiken. Lunchrush. Få slut på växel, iväg till posten. Tillbaka till butiken. Jobba över för att kvällsshiftskillen är sen. Skälla lite på honom för att han gått tidigt från jobbet varenda dag förra veckan utan att meddela mig. Hem vid sju. Äta pasta. Kollapsa i sängen.

Tisdag
Återigen vakna upp med förkylning. Trycka ner den i skorna igen, göra mental anteckning om att nån dag se till att få ett nobelpris för upptäckten att ren pur vilja är världens bästa medicin. Börja jobbet åtta. Beta av frukostrush och pappersarbete. Inte hinna med banken eftersom fler kunder än normalt envisas med att dyka upp. Lunchrush - var-fasen-kommer-allt-folk-från-plötsligt!? Nästan få slut på bagels. Springa till annan butik för att låna. Tillbaka till butiken. Studsa vidare tio i tre till kaffe-träning klockan tre, ta taxi för att hinna i tid. Stå i två timmar (istället för de utlovade 30 min) och se på när en kaffe-expert lär mig saker jag redan vet om att göra Cappucinos och Lattes och försöka se intresserad ut eftersom en HR-tjej från huvudkontoret är med och ser på. Hoppa in på första bästa postkontor för att göra dagens bankning av gårdagens kassa. Hej halvtimmes kö! Hamna i kassan med den enda jävla människan i universum som har som tvångstanke att lägga alla sedlar med drottingens nuna uppåt. Fynda en dvd-spelare. Få panik-telefonsamtal från min andra butik om att vi fått tokstor cateringorder i morgon. Ta mig till första butiken för att hämta saker som behövs. Ringa runt för att få in ett par extra händer till morgondagens nya syssla. Göra färdigt dagens pappersarbete medan jag ändå är där. Få tillräckligt med mjölksyra i armarna för att räcka åt ett helt fotbollslag medan jag kånkar över grejerna till andra butiken. Hem. Skriva av mig. Och nu - snutta kudde!

The Lion King

Igår såg jag musikalen "The Lion King" tillsammans med Henrik, hans syster och två tokunderbara systerdöttrar som spenderat sitt höstlov i London. Jag kan filmen Lejonkungen utan och innan, eftersom den rullade på repeat i kafeterian på mitt högstadium. (Märk väl att högstadietiden är tre år.)

Nåväl. Det var ganska svårt att försöka bestämma sig för vilken musikal vi skulle gå på, eftersom töserna är 10 resp. 12 år gamla och inte helt lätt hänger med i engelskt tal utan subtitles. Jag har länge velat se STOMP (snälla nån, kom hit och släpa med mig så det blir av!) och jag älskade The Phantom of the Opera, och det finns ju som bekant en hel uppsjö av musikaler att välja på här i stan.

Lejonkungen har fått väldigt bra recensioner, och varenda unge har ju sett filmen vilket gör att tal blir någolunda sekundärt. Teatern var fullsmockad med barn, troligen var många av dom dessutom av icke-engelskspråkiga turister, och följdaktligen var det en hel del viskande i salongen under kvällen när barnen ville veta vad det var de vuxna fnissade åt.

Jag höll på att börja tokgrina vid inledningsscenen, den var otroligt maffig och jag slängdes huvudstupa in i wow-upplevelsen. Resten av musikalen var inte lika maffig, men nästan, och det var jag inte ensam och att tycka - tummen upp från hela vårat sällskap!

Alla skådisar gjorde finfina prestationer, men kvällens bästa skådis var dock helt klart kvinnan som gjorde en lysande Rakiti. Ni vet, den tokiga babianen! Hon pratade dessutom det där tuffa klickande afrikanska språket.

Dräkterna var fantasifulla, även om det innebär att det lämnades lite väl mycket utrymme för min fantasi att frodas på. Titta på den här bilden, t.ex:

Vad ser ni? En gepard och två giraffer va? Vad jag ser är en karl som ofredar en geparddräkt och två statister som kommer ha sjuk träningsvärk resten av sin karriär. Gepardstatisten ska dock ha en eloge för sin förmåga att totalt gå in i rollen som smidigt kattdjur - han rörde sig precis som en reinkarnerad kisse som råkat hamna i en människa med en gepardkostym fastspänd på skrevet skulle ha gjort.

Ny årstid, ny design

Sedan jag såg bilden som nu pryder blogghuvudet så har jag velat använda den till bloggen. Said and done! Är kanske lite tveksam till att ha rosa färgtema, men blått - vilket utifrån bildens färger blir det självklara alternativet - känns lite väl fruset just nu. Kanske ändrar jag mig.

Vad tycks?

Drama Queen

Om det inte är en kund som ställer till med skådespel på jobbet, så kan man lita på att en anställd gör det.

I fredags pratade jag med en av tjejerna - S - på jobbet om att jag borde gå till tandläkaren för att en gång för alla göra något åt mina visdomständer. Jahaa, tyckte hon, gör dom ont? Nja, inte så fasligt, tyckte jag. Jo, hon håller nog också på att få en visdomstand, sa hon.

I måndags fick jag ett sms från henne som löd "Jag har ont i visdomstanden och kan inte komma, går till doktorn imorgon för att få smärtstillande". Jaja, en dag med underbemanning går väl an, även om det lät som att hon drog en rövare. Jag svarade att hon kunde höra av sig när hon varit hos doktorn så jag visste hur det blir resten av veckan.

Ringde hon? Nä. Men jag ringde henne. Hann bara säga "Hej det är Cindy" innan hon började stortjuta i luren - "Buuhuhääääääää snyft snyft, det gör så oooont! Men jag kommer om jag måste, buääääää". Eftersom en av mina deltidare sagt att hon behövde fler timmar denna vecka, så sa jag åt henne att stanna hemma resten av veckan om hon ville. Vips! så slutade hon gråta. Fantastiskt.

Ska bli intressant att se om hon dyker upp på måndag, och ännu mer intressant när jag frågar efter ett intyg från läkaren hon hävdat att hon varit hos. Antingen tar hon mig för en idiot, eller så har hon blivit magiskt smittad av min tandvärk.

Hej vinter!

Nä fy faaan vad kallt det blivit helt plötsligt! Igår morse var det fortfarande bara lite höstigt, och jag cyklade glatt till jobbet. På kvällen åt jag middag med Henriks syster + barn som är i London denna vecka, och höll på att frysa rumpan av mig på väg hem.

Imorse var det ännu värre, och nu är det verkligen isande kallt ute. Verkar som att Moder Natur snabbspolade förbi hösten och slängde London rätt in i vintern. Usch. Nu kommer gasräkningen att bli sådär dyr igen. Och min sprillans nya cykel, tjaa, frågan är ju om det är värt att riskera frostskador i ansiktet för att ta den till jobbet?

Och butikerna har insett att det "bara" är en sisådär femtiofem dagar kvar till jul, och har slängt upp julpyntet. Förvisso så tycker jag att det är ganska mysigt med jul och ljus i mörkret, men jag får lite ågren av att det ska julstressas innan vi ens är inne i december.

En helt vanlig afton i mina skor

Jag satt och fipplade med pappersarbete när jag plötsligt lät som ljudet av en "fin herre" som domderade med min gröngöling i personalstyrkan. Eftersom jag har som princip att ta hand om buffliga kunder om jag kan skona min personal från det, så släppte jag vad jag hade för händerna och gick för att hjälpa L serva gubben.

L stod och gjorde i ordning en bagel åt en finklädd karl +50. "Do you have orange juice?" gormade gubben. "Yes, we have bottled juice för one sixty, or freshly squeezed juice for two fifty." svarade jag. "Did I ask you how much it costs? Huh? Do I look like someone who needs to know the price on things? Huh?" gormade han då. "Well I don't, but I want one!".

Jag kände på mig att detta var en karl som haft en usel dag, och som nu kände för att ta ut det på någon annan. "I'm sorry if I offended you, sir, but many customers find the fresh juice a bit too expensive and I wanted to give you a fair choice." svarade jag med min mammigaste röst medan jag meckade med juicemaskinen.

L tog betalt av gubben, som nu gormade efter en mugg vatten till sina mediciner. "But of course, sir." Han gulpade ner vattnet, och tryckte i sig en stor tugga bagel medan han fortsatte att gorma medan han smaskade, om hur hemsk jag var som kunde tro att han behövde veta priset på juicen.

När han väl fått juicemuggen i sin hand så svepte han hälften i ett drag. "This juice is WARM and I want it COLD!" Suck. "Well, I'm sorry sir, but it's not cold because it is freshly made..." Varför orkade jag ens försöka? Han ville ju uppenbarligen bara klaga på något! Hade jag inte berättat vad juicen kostade så hade han gormat att den var för dyr och att jag borde ha berättat det för honom. Hade juicen varit kall så hade han gormat att färsk juice minsann ska vara rumstempererad.

"You should keep the oranges in the fridge!" Jomenvisst, jag känner jättemycket för att slänga iväg en låda apelsiner om dagen för att en kund av hundra vill ha skrumpnade kalla apelsiner. "That is a good idea sir."

Och så kom den; "I want a refund!" varpå jag fick förklara att jag eftersom jag är ny på bygget inte ännu lärt mig hur man gör det i datorn. Sen att jag inte skulle gett honom pengarna tillbaka om han så var beväpnad, det säger man inte högt. "You should pay me out of your own pocket then!" Menherreguuud! Har gubben ingen skam i kroppen!? "Or give me money from the till, and don't enter the next customers purchase!" tyckte uppfinningsrika gubben. "That's illegal, sir." "Illegal!?" "Yes, sir, illegal."

"You're rude! I want the number to your manager!" javisst, varsågod och här har du mitt namn också. "Where are you from? Sweden!? You should be ashamed! I never get this treatment at Grand Hotel in Stockholm! If any girl talked back to me there like you do now, she would be out the door in a second!" Men så se dig omkring, gubbfan! Du är inte på lyxhotell, du är på ett snabbmatshak! "Is that so, sir."

Och sen det mest obegripliga i hela farsen; "If you'd been British, that would have been another thing!"

Sen ville han plötsligt betala med kort istället, vilket dels inte går att ändra på i efterhand, och dels bara går för sig om man handlat för över fem pund vilket han inte hade. Givetvis var detta också katastrof och "You wont last long in this business if you keep that up!" vilket faktiskt är upponervända världen, men jaja.

Om han nu tror att jag kommer få sparken över detta, så hoppas jag verkligen verkligen att han ringer min chef. Tjifen håller nämligen med mig.

Första cykelturen i London

Jag invigde min nya cykel med att cykla till jobbet i morse. Trots att jag hade en karta med mig så lyckades jag hitta vilse halvvägs dit, och kom därför nån minut försent. Utanför butiken stod L och hoppade, vilket hon gjort i ganska precis en timma eftersom hon glömt ställa om klockan i helgen, men det är en annan historia.

Jag vart glatt överraskad över hur lätt det var att ta sig fram på gatorna, men det kan ju förståss ha vägt in att klockan inte ens var sex på morgonen när jag rullade runt.

Hemresan, däremot, hade jag hjärtat i halsgropen. Inte på grund av bilarna - utan för att det hoppar ut folk i gatan vartannan meter! Jag vette fasen vad de tänker med, för min erfarenhet är att det gör ganska ont att krocka med en cykel, och det är inte världens enklaste sak att tvärnita på två hjul.

Nu återstår två alternativ: skaffa siren att sätta fast på styret (ringklockan verkar folk tro är de ickebefintliga övergångsställenas nu-kan-du-gå-över-gatan-pip), eller att skaffa pansar (utöver hjälmen) så att i alla fall inte jag får ont den dagen då en pedestrant lyckas krama mitt framhjul.

I want to ride my bicycle, I want to ride my biiike

Jahapp, då har man gått och blivit med cykel! En sprillans ny, som jag hoppas inte kommer bli stulen inom en allt för snar framtid. Om jag cyklar till jobbet i tre månader så kommer den att ha betalat sig själv i form av vad månadskort på tuben skulle ha kostat.

Jag kan varmt rekommendera "E1 Cycles" på Commercial Street vid Aldgate East tubstationen. De har hyfsade priser och trevlig personal. Min "Tourismo 20Six" gick på £150, vilket är halva priset mot vad den billigaste cykeln i butiken på Spitalfields runt hörnet kostade...

Nu är ju då frågan hur det kommer att gå att cykla i vänstertrafik. Med tanke på att jag slagit om till vänstertrafik när det gäller att gå över övergångsställen, så borde det gå bra. Jag blir nästan överkörd varenda gång jag är på besök i Sverige numera! Faktum är att jag funderat på att skaffa körkort i UK, men det som avskräcker är tanken på att krocka det första jag gör den dagen jag sätter mig bakom ratten på en svensk bil.

Galen granne?

I morse när jag var påväg till jobbet så snubblade jag nästan i trappan över en granne jag inte träffat förr. Hon hade en tallrik med toast och en kopp kaffe med sig, och satt och bläddrade i posten (som fortfarande ligger i en salig röra i trappan i brist på vettiga brevfack, suck. Och vi snackar en jädra massa brev!).

Vi hejade, utväxlade några gnälliga kommentarer över att hyresvärden inte orkat göra något åt poströrar, och jag fortsatte vidare.

Nu när jag kom innanför trapphusdörren så blev jag paff - i trappan fanns helt plötsligt tre väldigt prydliga högar med post. Jösses, tänkte jag, de är ju storlekssorterade! När jag började bläddra i högarna för att se om jag fått några trevliga räkningar eller så, så insåg jag att breven även var sorterade i bokstavsordning!

Nu är jag lite rädd för den här grannen också!

Arla morgon

Nä fy fan. Jag är inte vaken. Ska åka till jobbet om en stund. Inte mänskligt! Men jag har gett mig fan på att jag ska kunna butikernas alla rutiner, och då är det bara att bita ihop. När kommer jag lära mig att börja aptidigt på morgonen = måste lägga sig tidigt kvällen innan? Inte. Somna. På. Tunnelbanan.

Varför jag inte tror på stjärntecken

För att spinna vidare på förra inlägget; jag är en fisk, enligt stjärnorna. När jag var yngre så ville jag gärna tro på det min astrologibok sa om fiskarnas kreativa och känsliga själ, men faktum är att jag har svårt att hitta ett stjärntecken som passar sämre in på mig än fisken.

På denna sida hittade jag ett gäng klassiska påståenden:

"Fiskarna blir glada av musik, konst, teater och litteratur och de har lätt för att skapa vackra saker."
Ehrm, alltså, de flesta gillar väl kultur i någon genre, eller? Jag jag dock världens sämsta fantasi när det gäller sådant, och även om jag kan vara duktig tekniskt sett så får jag aldrig till något utan att bli tillsagd vad jag ska ex. måla.

"Fiskarna kan få problem i livet, eftersom hon kan bli passionerat förälskad och hamna snett."
"Som kvinna är Fiskarna lättledd i kärlek, hon gör allt sin partner vill och charmas lätt av dominanta män."
Öh, nä, verkligen inte.

"Hon är mycket känslig och den hårda verkligheten blir ibland för mycket för henne."
Definitivt inte, jag är en äkta cyniker.

"Sökandet efter något bättre, finare och renare är en stark drivkraft."
Pröva "något bättre, effektivare och mer profitabelt" istället.

"Hon engagerar sig känslomässigt i alla hon möter, och hennes inlevelseförmåga är fantastisk."
Faktum är att jag håller mig ganska mycket på min egen kant av universum och bara öppnar hjärtat för dom som står mig närmast. Visst, jag är empatisk, men med min självbevarelsedrift räcker bara energin till några få utvalda.

"Med varmt hjärta tar Fiskarna hand om övergivna djur, ledsna vänner, fadderbarn osv."
Jamenokej, ett rätt.

"Fiskarna dras till det mystiska och magiska - ofta ser hon mer än andra."
"Att något inte går att förklara vetenskapligt stör henne inte alls eftersom hon har en instinktiv motvilja mot det snörräta och exakta."
Nej, nej, nej! Jag är inte vidskeplig för fem öre! Vetenskap och ordning, bitte!

"Fiskarna är inga bra ledare."
Well, fuck u too!

"Fiskarna har svårt för att fatta beslut, och därför låter hon gärna andra bestämma över sig."
Men gah! NEJ! Jag blir tokig om jag inte får bestämma, speciellt vad det gäller mig själv!

"Hon lyssnar gärna på andras bekymmer. (...) Hon har dessutom aldrig ett vettigt råd att komma med. Hon bara lyssnar."
Jag är ingen särskilt bra lyssnare, eftersom jag gärna pratar om mig själv jag med. Dessutom tenderar jag att göra folk sura genom att vrida och vända på det de sagt för att hjälpa dom se saker mer i gråskala. Eller vad säger du, Cecilia? ;)


Så, hur är det med er andra ute i bloggosfären? Stämmer ni in på erat stjärntecken?

Epicentre från A till Ö

Jadu Cliff Hanger, jag känner mig inte alls bortglömd, men här är listan! ;)

A is for age:
24, och där tänker jag stanna.

B is for booze of choice:
Champagne eller Smirnoff Ice. Nej, alkohol ska inte smaka alkohol!

C is for career:
Ja jösses, om ni inte vet det vid det här laget så måste jag utfärda kollektiv diagnos på svår minnesförlust. Frågan är bara om jag kommer förbli fast i snabbmatsträsket, eller om jag kommer lyckas starta eget den där vackra dagen i framtiden.

D is for your dad’s name:
Måns.

E is for essential items to bring to a party:
Högklackat och Lipfinity!

F is for favourite song at the moment:
"Every day".

G is for favourite game:
Dator-, kort- eller brädspel? Jag garderar mig! Civ 4, Fluxx och Monopol. Sen brukar alla spel som Tommy ställer framför mig vara roliga också, han har god smak!

H is for home town:
Född i Göteborg, Stockholm i mitt hjärta, men bor i London.

I is for instruments you play:
Jag är en jäkel på gurka! Har spelat bas för en herrans massa år sedan, men är notblind och kan bara lära mig genom upprepning.

J is for jam or jelly you like:
Räknas jordnötssmör? Annars pass.

K is for kids:
Hey ho, jag har full upp med kidsen på jobbet, tacksåmycket. Dessutom har jag inte gosat med något av pojkvännens syskonbarn på ett tag, vilket innebär att vill-föra-generna-vidare-hormonhalten i kroppen är på behagligt låg nivå.

L is for living arrangements:
Med Ika och Henrik, såklart! Cecilia flyttade tillbaka till Sverige idag, det är tråkigt.

M is for mother’s name:
Kicki.

N is for name of your crush:
Henrik!

O is for overnight hospital stays:
Ta i trä! Ta i trä!

P is for phobias:
Ehrm, inte så mycket en fobi som sak jag inte tål är folk som smaskar. Speciellt om de dessutom prasslar med ex. chipspåse. Speciellt om det är i kollektivtrafik. Jag kan inte kontrollera det, jag blir galen!

Q is for quotes you like:
"Lösningen på att ha kakan och äta den är att ha jävligt många kakor!" och ”Prova med lite kaka och se om det botar. Och gör det inte det har man i alla fall fått i sig lite god kaka.”

R is for relationship that lasted the longest:
Det jag är i nu - treochetthalvt år på torsdag, serrö!

S is for sartorial style:
Det mesta är svart och stilrent.

T is for time you wake up:
Om jag får välja: inte före elva! Som det ser ut nu kommer jag få kräla mig upp sju varenda morgon i fortsättningen.

U is for underwear:
Jodå!

V is for vegetables you love:
Broccoli, sparris, riktigt röda tomater, avocado, potatis etc etc...

W is for weekend plans:
Fira treochetthalvtårsdagen kanske?

X is for x-rays you’ve had:
Förutom alla otaliga bilder hos tandläkaren (ack, om jag hade en penny för varje!), så bröt jag foten i flyttstädningen innan jag flyttade till Paris. Har kvar bilden faktiskt!

Y is for yummy food you make:
Min vegetariska lasagne rockar fett! Och guacamolen går inte av för hackor den heller.

Z is for zodiac sign:
Fisk, och en tämmerligen misslyckad sådan.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till:
Ni på mina "bloggar/exilbloggar jag läser"-listor! --->

Ä är för älsklingstrend:
Jag var duktig på att starta trender i byhålan jag bodde i när jag vart en sisådär 15-16 och gjorde allt för att gå emot strömmen. Det är ganska kul, så här i efterhand. Annars så... Jaee... Pass.

Ö är för en önskan just nu:
Att Henrik låter sig övertalas om att dra en vecka till lyxhotell i Egypten lagom till min andra 24-årsdag i februari!

Parissyndromet

Underbara Klara har hittat Aftonbladetartikeln som förklarar att jag inte var ensam om att vantrivas i Paris:

"Paris blir inte alltid den upplevelse som japanska turister väntar sig. Expediter som ignorerar kunderna, sura tunnelbaneresenärer, väskryckare – verkligheten stämmer inte alls med bilden av Paris som en drömstad där alla är vackra och eleganta. Varje år är det något tiotal japanska Parisbesökare som måste till psykolog efter att ha konfronterats med ovänliga parisare och sjabbiga gator, avslöjar den franska tidningen Journal du Dimanche. (...) Fenomenet kallas Parissyndromet. "

Nä, kära jappar, kom till London istället!

Blääääärg

Uääärg! Idag var jag för första gången i mina nya butiker. Båda är pyttesmå och har knappt plats för mer än en kyldisk, lite förvaringsutrymmen och en diskbänk. Den ena är dock lite större, och har lyxen att få plats med ett förråd/kontor/musbo.

"We have problems with mice" upplyste den avgående butikschefen mig om. NO SHIT! Eller jo, en jädra massa skit! Jag fick nästan panik av att sätta min fot där - det var saker precis överallt förutom där de skulle vara, och i vartenda hörn fanns muspluttar. Jag struntade fullkomligt i att jag egentligen borde spendera min tid åt att lära mig hur stället håller ihop, förvandlades till en Bree-klon och kastade mig in i en fyratimmars-sanering och organisering av stället.

Nu råder lite större lugn i mig, och mössen kommer inatt att undra vart fasen krubbet tog vägen. Imorgon ska jag ta itu med resten och ringa skadedjursbekämpningsfirman, och nästa måndag när jag tar över stället helt så kommer militäriskt strikta städrutiner att införas. Basta!

Kan inte sluta förundras över att min närmste chef (area managern, som jag härmed ger bloggnicket "CB") inte reagerat på hur jävligt den större skötts. Visst, att försäljningen är dålig är ett stort problem, men hygien är väl för bövelen A och O! Vem fasen vill köpa mat från ett råttbo!?

Förvisso så finns det knappast en butik eller restaurang i London som inte har problem med skadedjur av någon art, men att bara rycka på axlarna åt det är fanimej inte okej. Får trösta mig med att den mindre är välskött, även om försäljningen pekar nedåt. Suck. Giv mig styrka!

Mina nya butiker

I fredags fick jag veta vilka butiker jag ska få ta över. De hade vägt emellan att ge mig en välfungerande med god försäljning, och två som håller på att gå käpprakt åt helsikum. Eftersom jag ivrat länge för en utmaning, och "vilken idiot som helst" kan sköta ett ställe det går bra för, så fick jag de tu på konkursens rand.

De har för tillfället en sammanlagd omsättning som motsvarar det jag hade på min Subwaybutik, och de är gravt misskötta vad det gäller både hålla försäljningen uppe och omkostnader nere. Den sammanlagda matkostnaden får vara cirka 30% av nettoförsäljningen, men är just nu uppe i 38%, bara för att nämna ett exempel. Det är ungefär £350 mer i månaden än vad det borde vara.

Fördelen med detta uppdrag är att det är nära hem (10-15 minuter med tuben) och att jag vet att jag kan göra bra ifrån mig - det kan inte bli värre! Nackdelen är att jag kanske innerst inne hade hoppats på att få ett högomsättningsställe.

Men men, imorgon smäller det - då börjar utmaningen!

Lyckoterapi

Igår fick jag en rejäl dos lyckoterapi - mina hudgudar VNV Nation spelade här i London. De hade dessutom valt att spela på Slimelight, som är en av världens äldsta synthklubbar, tillika platsen där VNV en gång i tiden tog sina första stapplande steg upp på scenen.

Jag har sett dom live ett par gånger nu, men det är helt klart oslagbart när de spelar i London - man märker att gubbarna känner att de är på hemmaplan och bland vänner. Tyvärr innebär spelning på Slimelight en jädra massa svett, värme och folk som blockerar ens vy med sina extensions - det borde vara skottpengar på att ha det i ett publikhav!

Och om någon undrade varifrån jag fått mitt nick...